Perfektion och reflektion

Det är länge sedan jag har skrivit i bloggen nu. Inte sedan Trump valdes till president. Det är mycket jag har velat skriva, men jag har inte haft orken. Men i det jag tog några bilder av min fantastiska balkong för att visa upp hur perfekt det ser ut, fick jag ett stort behov för att reflektera litet kring prestationsångest och kravfylldhet i trädgården. Här är en liten hälsning till alla som tycker det känns inspirerande, fast ändå litet jobbigt att titta på vad alla andra gör i bloggposter och på Facebook och Instagram… 

 
 
På 90-talet var jag i 20-åren och odlade så smått blommor och ätbart på en ute-balkong i Oslo. Jag blev biten av den gröna bacillen, fast det var inte så svårt när informationsflödet var så litet. Läs på paketet, stoppa i ett frö, vattna och vänta. Punkt slut. Nu, 20 år senare, alskar jag min inglasade balkong med liten frostvakt i Sthlms förort. Vi har även en stor trädgård i stugan 15 minuter hemifrån och lokal kollektivodling på gång, så här hemma förodlas mycket. Och jag läser på, och njuter av all kunskap, nya idéer och möjligheter.
Snart, fast kanske inte i dag, ska miniväxthuset på balkongen fyllas på med några omskolade småväxter från sovrummets växtbelysning. Jag har precis planterat några köpepenséer  bland andra, övervintrade blommor (jag kunde inte låta bli, fast jag har lovat mig själv att (nästan) inte köpa blommor i år). Och jag har petat ner några spenat- och sallatsfrön i jorden. Jag pysslar och vattnar och lär mig nya saker varje dag. Det låter ju bra, och bilderna visar ju en härlig, vårlig balkong, eller hur! 
 
 
Men, och detta är ett viktigt MEN till alla som strävar efter perfektion. Det finns inget sådant. Kanske du vet det egentligen, men glömmer det av bara farten. Det gör jag… Det var många år av mitt liv som det inte hanns med mycket jord under naglarna. Små barn, pendling och heltidsjobb tog all kraft. Fast ändå ville jag laga god och nyttig mat, ville ha snyggt hemma, vara snygg och snäll och allt. Och så några frön. Och för två år sedan i mars brakade jag in i väggen.
 
I en månad låg jag på soffan. Där grät jag när jag inte sov. Den nästa månaden klarade jag ibland att komma mig ut på balkongen och till landet. Då satt jag bara och stirrade mycket av tiden. Sedan började jag i liten skala börja röra mig och jobba i trädgården. Depressionen, ångesten och utmattningen blev bättre av att arbeta med frön, med jorden och med att röja tomten efter vintern. Efter ett tag kunde jag njuta av dofter och växtkraft, sol och regn.

I augusti 2015 började jag jobba halvtid, och från mars 2016 heltid. Då hade jag precis startat upp denna bloggen, våren var på gång och jag trodde att jag skulle klara mig på mitt universitetsjobb. Det gick inte så bra.

I januari 2017 tog det stopp igen. Mitt i värsta mörkret.

Så jag går här hemma. Inte hela tiden. Jobbar deltid. Men jag har tid till odlingarna just nu. Jag har möjlighet till att fixa med växtbelysning, bokashi, sådder och omskolning och pill och dill. Visst ser det fint ut, visst ser det ut som om jag fixar det mesta! Men glöm inte att det långt på väg är en chimär. Det är inte perfekt, fast det ser fint och flott ut. Jag orkar inte varje dag, och kanske inte så mycket de dagarna jag orkar. Men det blir ju mycket mer än när jag jobbade heltid och inte var sjukskriven. Och därmed blir det kanske kravfylld för andra att läsa!

Jag ville bara säga detta. Dels för att säga något om hur läkande och helande trädgård och odling är. Men också för att jag vet hur lätt det är att jämföra sig med andra, och för att påpeka hur olika våra möjligheter och resurser är.

Strävan efter perfektion går emot naturen. Naturen är inget utan dens ständiga död och nedbrytning. Men det är just i denna ambivalensen, växlingen mellan liv och död att naturen själv skapar näring och livskraft.

 

Det är fort gjort att skapa en bild av vad en själv tycker att man borde få till, en utopisk bild som så alltför ofta går långt ut över vad som är praktisk möjligt. Många är som jag, tror jag. Vi samlar mentalt på alla bilder av alla perfekta tomater och köksland och komposter vi ser – och skapar omöjliga ideal som vi strävar efter. Även om vi inte vill, blir vi litet besvikna på oss själva när inte vi får till det lika bra. Och då blir plötsligt inte odlandet lustfylld och helande längre. Då blir det ännu ett prestationskrav.

Gör inte som jag gjorde. Ta hänsyn till dig själv istället. Och din omgivning. Utmattade människor i sin närhet är inte kul för familj och kollegor. Även om det kan verka skönt att vara sjukskriven och gå och pyssla med odlingarna är det inte en önskvärd situation. Jag har svårt att tänka, har svårt att planera, glömmer allt, är alltid trött och sliten, och den minsta lilla oroliga tanke gör att stressen skjuter i taket.

 

 Låt gå, låt bero, låt vila.

Gör bara det du mår bra av på din balkong, i din trädgård. Och gör det bara när du orkar och kan. Och gör det utan att tänka att det ska bli perfekt. Det kan kosta på tok för mycket.

 

Fredens Rike – En trädgård för alla

I Flemingsbergs centrum finns en skulptur från 1991 gjort av stenkonstnären Pye Englund. Den heter “Fredens Rike”, och är baserad på en text från Jesaja 11:6-8 i Gamla Testamentet/Den Hebreiska Bibel:

Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem…”.

Nu är en ny trädgård i Flempan på gång, en stadsodling. På måndag 26 september skall det hållas ett informationsmöte i Fleminsgbergs bibliotek, där jag berättar om de planer som redan finns, tar emot nya förslag och idéer – och bildar en odlarförening, om allt går efter planen. Kolla vårt infoblad Fredens Rike – en trädgård för alla!

I augusti kom vi i lokaltidningen: Läs artikeln här!

På bilden ser du en av ungdomarna i Tillsammans för Flemingsberg, som i sommar började lite med vad som ska växa till en trädgård. Fastighetsbolaget Huge hade stora stöpjärnurnor som vi fick fyllda med jord – och jag och ungdomarna planterade blommor, bönor, tomat, örter, rädisor, asiatisk kål, mangold, trädgårdsmålla, ringblomma och mer. Det är ingen prunkande trädgård just nu, men den finns – och bara vänt till nästa år!

Trädgården i Flempan kommer att bli väldigt viktig i mitt liv, och jag hoppas verkligen att vi får till detta! Jag ser även fram emot att berätta mer!

 

The Garden(s) in August

Summer is coming to an end. On Monday, the autumn term starts at Uppsala University. All I’ve posted since June, was about patchwork quilts.

I have spent a lot of time in the garden(s), or cooking, or sewing, or playing games with the children, or travelling. A lot of the time has been offline, and I have needed this. I don’t know, but suspect that as the days become shorter and there is less to do outside, the blog will come to life again.

So, folks, Krikonkraken isn’t dead! She has just been fattening up, gathering strength and preparing the soul for a long winter ahead.

Today I started the day working on the balcony. I then picked up my old sewing machine from it’s first service in probably about 30 years! I spent the rest of the day working from the summer house. Just as I was closing up my documents for the day, I saw that through the darkish clouds, a little stream of beautiful evening light spread through the garden. Here is what I saw. It made me happy!

(Comment to the photos: I’m having trouble with getting photographs the right way up on different platforms… I “straightened” them out on my iPhone, and they went wonky on my Mac. I think I’ve found out how to solve the problem, but it takes a little time. So bear with me and angle your head (or not), depending on which platform you are reading this on!)

This and that

It has been quite a long time since my last post. Time flies by. I keep thinking of things I want to write about, but it has been difficult to find the time lately. And the Krikonkraken project is meant to be a source of energy – not a drain. I don’t want to feel that I MUST update continuously, which would only lead to the blog being another demanding aspect in life. I’m afraid readers would find it pretty boring as well…

The last weeks have been busy with work, family time and visits. I don’t think I’m the only parent who is juggling a hectic period at work with holidays and family life. It is the children’s Easter holiday this week, and both of us parents have mid-term at work, which means that there is lots of grading of the first half term courses and starting up second half term courses. Busy times!

Most importantly, however, and quite time consuming, is that we have opened the summer house for the season! O, joy! We’ve mended leaks, emptied the compost toilet (or rather, hubby did most of that job), warmed up and cleaned the annexe and emptied the fridge from some of last years food that were almost ready to walk out on their own. (Eggs from October, anyone? Actually the eggs were fine. I blew them empty for Easter egg painting, and they didn’t smell at all so I fried them.)

We’ve been here at the summer house in Gladö Kvarn on and off during the winter months, but without running water and a functioning household. Now I’ve spent the last week here. It is a peaceful life. We have no TV, only internet through my phone and I have earth stained finger nails and am probably quite smelly. But I’m very content. We’ve had friends to stay over the Easter weekend, and now my parents are visiting. There has been good food, good games, good gardening and good, long conversations with good people. A GOOD life, in other words, but not quite so good for active blogging…

I’m on my own at the moment, looking out over the budding garden which is just exploding with life. I’m actually working, but taking a little break from work in order to write this post. The kids are at holiday activities at school, and the parents have gone for a sightseeing outing. Hubby is at work. It is bliss to be here alone for some hours.

However, grading student’s papers is not my favourite activity. I wish they didn’t need examinations… I’m ever so pleased with what they have written, though! They have done so well and written interesting and varied papers. I’m a proud teacher today! I’m also starting up three new courses this and next week, one online and the other two on campus. I wish I had lots of time to spend on each course – it is all so stimulating and the students we have this term are a joy to work with.

The photo above is of the beginning steps towards new deep beds for the kitchen garden. A kind neighbour, who works in the building business, asked if I wanted some pallet frames (pallkrager). I said yes, please, and a few days later I found seven of them in the garden! They are quite expensive at the garden centre, and as we’re trying to build a garden on a budget, they were very welcome!

This is my big current project, now that the February and March seedlings are well on their way to becoming real plants. The pallet frames came with blue lettering on, so I got some blue paint in the same shade to cover the company names. That’s why they are blue. Blue details was a very 90’s garden trend, so I am hopelessly out of date. Or, as I like to think – before my time! I like it, though, and don’t really care if it is desperately unfashionable. In the photo, only one is painted – but the rest have been done now.

Anyway – I’ll now have enough bedding space to do a crop rotation scheme, and am trying to plan it all carefully so that the plants will always have the best possible soil conditions. I’ll update you on my plans when they are ready! I’ll also post some photos when the frames are in place. I just can’t wait!

So, back to work. Students are waiting…

 

Let there be light!

2016-02-27 11.53.03 HDRMost of the first batch of seedlings have now been repotted. It’s all very exciting! Today I finally got round to mounting the light fixture for the bottom level of the Babystation. Here, most of the stuff will have to stay until the greenhouse (the glassed balcony) has a night temperature of 10°C. Some for longer.

2016-02-27 11.53.57A few days ago I found brand new, high quality fixtures in a charity shop. Very cheap, they were. They will hang in the bedroom and a living room window. They are the long white things beside the baby station.

For all these new, fluorescent fixtures I need to do some wiring and find creative ways to hang them. So it feels as if I’m making all this – not just buying ready made, expensive stuff. Brilliant fun!

 

Seedlings

2016-02-23 09.58.01Today I need to pot on my seedlings. At least the ones that now have developed character leaves! It’s so exciting!

I did a batch of (very early) sowing on February 9, and although some of the plants are spindlier than they ought to be, I still think it pretty much has worked! I’ll have to plant the spindliest ones quite deeply, and hopefully the stems will root. I know the tomatoes will, and maybe some of the others. Or they might rot, but that’s a chance I’ll take…

There is too little natural light at this time of year for the plants to grow well. I have had to use artificial light which I keep on from when I get up until I go to bed. I should have had two lamps from the start, but the bulbs are frightfully expensive. Plant lighting is definitely on my wish-list! I DO have a rather unsightly fluorescent light fixture which I will hang up today after repotting.

2016-02-23 09.53.29I got a baby changing table for almost nothing at a local charity shop, and it is a great piece of furniture for seedlings – as the window sills are already full of house plants. I’m going to try to fix the fluorescent light under the top level, but am not quite sure it will work.

2016-02-23 09.53.50I have some VERY long broad beans, which I plan to plant outside in containers on the balcony. It is too hot for them in our living room! I hope they will survive, and if they do, that they will slow down. Apparently they can take quite cool weather. Even a little frost. However, that might only be if they have been sown outside… They will need some time for adapting, though, so there will be carrying pots in and out for a week. The balcony is like a greenhouse, and I have a little “frost watch” – a fan with a thermostat – to keep the temperature at around 5°C.

2016-02-23 09.57.54So what have I sown? Quite a lot, and some of them might have been silly to plant now. I wanted to try, though, in order to learn. I DID do some research online and in books to work out what I might manage. Here is my list:

Broad beans (bondbönor)

Red Rudbeckia (röd solhatt) with seeds I took from the garden. Five have germinated so far, but unfortunately, I damaged one of them. So four (so far). Very pleased that they have come up, as perennials can be a little tricky.

Lavender (pleased with these too…). My husband was given them in a “goody bag” from when he ran the Warsaw marathon. I can’t work out what sort of lavender it is, though. I hope I get to see!

Tomatoes (Chocolat, a Cherry tomato I don’t remember the name of, and Stupice).

Chilli. I’m not very keen on Chilli, for some reason. The children don’t like it either, but both insisted I plant some. So I did.

Spinach. Only three have come up, and are very spindly, so not so happy with them.

Parsley (flat leaved). Looking OK.

Snapdragons, a tall mix (Lejongap)

Hollyhocks (dark, almost black). I should have done a mix of colours, but can do more later.

Zinnias (mixed). These I am pretty sure were too early, but I’ll give them a chance.

And then some that I don’t know the name of in English (or Norwegian, for that sake), so here they come in Swedish: Blomman för dagen, praktmalva, paradisblomma (har inte kommit upp alls).

Next week, in the beginning of March, I plan to do a new batch.

Four Seasons of Flowers in the Garden

Our woodland garden

On the third of June 2014 we woke up to our first morning in our garden. There has been an addition of a little plum tree and a row of raspberries, but it still looks much the same.

The shed was full of tools when we took over, and our children spend hours hammering, sawing and glueing. We had one accident with a knife and a leg which generated three stitches at the emergency room – but also gave the kids a healthy respect for knives and other tools. When we say they need to be careful, they listen…

2014-06-06 09.37.32